Tankar om andningsträning av Hillevi Borga, Leg. Fysioterapeut
Vi lever i ett tidevarv där det mesta går fortare och fortare och livsstilsförändringar och utveckling ofta kopplas till adjektiven mer, snabbare, dyrare och större. Det är lätt att tro att just detta är det som kommer göra skillnad, som kommer märkas och leda till önskad förändring. Att det är så har sannolikt både med informationsflödet från sociala media att göra samt att vi är i ett tidevarv som är en produkt av den i ett historiskt perspektiv oerhört snabba utveckling kring teknologi som skett det förra århundradet och än mer accelererande in i detta århundrade.
När det kommer till andningsträning och även andra praktiker av såväl fysisk som kontemplativ art så är mera och större dock oftast en fälla. Lockelsen finns att göra svårare tekniker, fler repetitioner, eller arbeta mer kraftfullt för att komplettera det som fattas oss. Trenderna säger att vi ska implementera olika saker för att förändra vår fysiologi, allt ifrån kosttillskott, till mer eller mindre extrema praktiker för att optimera vår fysiologi och uppgradera oss till version 2.0. Vi har smartklockor, ringar och appar som talar om för oss hur vi mår, vi följer influensers på internet som predikar olika mer eller mindre extrema praktiker. Vi hänger på ”personnamns metoden” och tillämpar den slaviskt, vi blandar olika teorier och praktiker hejvilt. Ibland blir denna blandning, onyanserade strävan och överintag av olika metoder en ordentlig stress för såväl kropp som själ. Ibland kan det till och med få oss att må dåligt, precis som när Astrid Lindgrens Karlsson gjorde Kuckelimuckmedicin till Lillebror.
Andning och därmed andetaget är direkt kopplat till vårt autonoma nervsystem. Det är den nyckel vi har som går direkt in. Vi kan genom vår andning trycka på gasen, dra i bromsen eller sträva efter att finna balans. Människokroppen är en klok organism som strävar efter att vara i balans i samtliga sina system, ibland har vi en obalans, orsakat av exempelvis, för mycket stress, ohälsa, för lite rörelse etc.
Där kan andningsträning vara ett fantastiskt redskap för att hjälpa oss återfå balansen. Det är väl dokumenterat i forskning kring fysiologi, neurofysiologi samt andra medicinska vetenskapsområden och inte alls något flum. Du får effekt av andningsträningen inte bara genom med kraftfulla tekniker träna andetaget, bröstkorgsrörlighet och andningsmuskler, men även inte minst av att arbeta mer subtilt, för att få information och kunna förstå var du är, dina behov och i vilken riktning du behöver arbeta. När vi söker denna typ av information är många gånger de mindre rörelseutslagen, de mer subtila övningarna väldigt mycket mer informerande. Dessutom är vårt nervsystem som en fullblodshäst och reagerar snabbt på såväl gas som broms och svarar mycket väl på små subtila signaler.
Så innan du börjar med kraftfull hyperventilation eller pressar dig till att hålla andan i fyra minuter, sätt dig bekvämt tillrätta på golv eller på en stol (ja, det går alldeles utmärkt och ibland bättre att sitta på en stol) Lägg händerna på låren. Slut ögonen om det känns tryggt. Bli medveten om tyngden och förankringen nedåt, längden uppåt längs ryggraden och upp genom toppen av hjässa.
Börja känna in dina andetag, känna var de känns, var du har ett motstånd och kanske notera var du har svårt att få kontakt. Lägg händerna på magen, känn om andetaget har en koppling dit, inte någon kraftig pumpande rörelse utan bara en närvaro och lätt medrörelse. Ta några andetag och försök att närvara där dina händer är. Flytta sedan upp händerna till nedre delen av bröstkorgen, se om du kan uppleva att bröstkorgen vidgas utåt sidan – bakåt. Håll händerna mjukt kvar där och närvara en stund i det området. Lägg tillbaka händerna på låren och betrakta dit andetag igen. Notera om något är förändrat.
Det här är också andningsträning. Utifrån mitt perspektiv är det den viktigaste formen av andningsträning.
/Hillevi
コメント